Allting rasar inför en naken skuldra
Foto: Claes Jansson
Allting rasar inför naken skuldra är en spektakulär föreställning så tillvida att den utspelar sig i 22 ton vättersand som blåstes in i det nya scenrummet. Över sanden reser sig betongstöttor av varierande höjd i en mäktig kollonad, symboler för mänsklighetens monument som förr eller senare alltid bryts ned till sand. Bara för att resas igen av andra, i en annan tid. Så börjar också föreställningen med att dansarna ligger halvt begravda i sanden för att efterhand resa sig och ta underlaget i besittning. Att bygga upp, rasera, och bygga upp på nytt. För den tongivande scenografin svarade konstnärerna Roland Borén och Pål Svensson. Originalmusiken komponerades av Zbigniew Karkowski, som ofta samarbetade med Rubicon vid den här tiden.
En skärva av galenskap splittrar synfältet redan från början och underfundigheten tilltar. Föreställningens beståndsdelar är virtuost avvägda mot varandra. Helheten förblir svävande i en ovisshet mättad av associationer. /.../ Dansarna skäms inte att ge av sig själva och att fånga blicken. De har med detsamma förstått att tydlighet inte är detsamma som entydighet, utan ett stort värde. Jag för in Unga Atalante på min karta över obligatoriska besöksmål inom scenkonsten.
Medverkande
- Koreografi
- Eva Ingemarsson
- Dans
- Joachim Berntsson, Ulla Eckersjö, Eva Edlund, Eva Ingemarsson, Ingvar Jönsson, Gud Lund, Gunilla Witt
- Originalmusik
- Zbigniew Karkowski
- Scenografi
- Roland Borén, Pål Svensson
- Ljusdesign
- Gert Havner
- Kostym
- Nonno Nordqvist
- Musiker
- Zbigniew Karkowski, Niklas Rydén
- Produktion
- Karin Hansson
